Sorg

Ja, verkligen. Min faster har dött, och det var en av de personer jag verkligen hade sett fram emot att komma på vår bröllopsfest i augusti. Augusti är en så bra månad, blommorna är i sitt esse, trädgården är fin, förhoppningsvis är vårt hus stomrest och hon hade fått se alla bildena från vårt bröllop i Las Vegas. Begavningen va igår, och jag grät, och grät och grät... Gråter nu med, saknar henne nåt katastrofalt... Pelargonsticklingar hade jag sparat och skulle ge till henne, hon skulle få se mig i bröllopsklänning och det hade varit folk från pappas sida på festen med... Men fick träffat mina kusiner på den sidan, de hade kunnat vara mina föräldar... Mina kusinbarn är lika gamla som mig... Får väl ta o bjuda dem när man ändå träffats under samma år....